Mena House

Från kunglig lerhydda till lyxhotell

Mena House som det såg ut i slutet mot 1800-talet.

Någon myntade uttrycket "att det finns lyxhotel och så finns det legender". Mena House tillhör det sista. Placerad precis nedanför den ungefär 80 meter höga bergsplatån där pyramiderna i Gizah står. En timma från Kairos internationella flygplats så är det här hotellet, bokstavligen, på gränsen till den öken som utan avbrott sträcker sig hela vägen till Västafrika och Atlanten, en oas med all den lyx som många turister frågar efter.

Efter Napoleons erövring av Egypten år 1798, och med alla de skatter han förde till Europa, och de upptäckter som italienaren Giovanni Belzoni gjorde under sin tid i Egypten från år 1815 och några år framåt hjälpte till att sprida en "egyptomania" över världen. Faraonernas gamla rike blev ett måste för överklassen. När sedan Suez-kanalen öppnade år 1869 så ökade landets attraktionsvärde.

Thomas Cook första resa till Egypten skedde samma år och han insåg snabbt att landet hade en potential som turistmål , och det var nu som det klassiska brittiska kolonialhotellet Mena House började att ta form.

Ursprungligen en tvåvånings liten lerhydda som kediven Isma´il använde under sina jaktfärder här ute. Dagens hotells viktigaste matsal, med utsikt mot pyramiderna, utgjorde lerhyddans dåtida form. Vid Suez-kanalens invigning så byggdes den här jaktstugan ut enbart för Kejsarinnan Eugenie skull och en ny väg från Kairo, Pyramid Road, byggdes.

Vid den här tiden för kejsarinnans besök vid pyramiderna fanns det knappt någon bebyggelse utefter Pyramid Road, och för att underlätta hennes färd hit ut, säger legenden att det lades ut mattor hela vägen.

År 1883 kom så Frederick och Jessie Head från England på sin bröllopsresa till Egypten, fick höra att kediven på grund utav ekonomiska omständigheter tvinngade sälja sin lerhydda. Paret köpte stället, byggde ut det och lade till en andra våning. Jessie Head öppnade en skola här som lärde ut engelska till de lokala barnen. Men bara några år senare, 1885, sålde paret stället till ett annat engelskt par, Ethel och Hugh Locke-King. Som genast började förvandla det till Mena Hotell som det kom att kallas vid den här tiden. Många objekt som paret införskaffade finns kvar även idag, bland annat en antik dörr.

Hotellet fick sitt namn efter Första Dynastins farao, Mena, ibland Menes, som förenade Övre och Nedre Egypten till ett rike. Mena lät också grunda en huvudstad, Memphis, strax söder om Kairo och på den västra Nilstranden.

Mena House 1890-talet

Hotellet öppnade för gäster officiellt år 1886 och blev genast känd för sitt vackra hantverksarbete utav trä, mestadels bok och mahogny, varav en del togs från haremfönstren. Även systemet med "mashrabiyah" utanpå fönstren förekommer på dagens hotell. Mashrabiyah var ett dekorativt trägaller som tillät kvinnor att titta ut mot gator och torg utan att själva bli sedda. Systemet med mashrabiyah introducerades till Egypten med islams ankomst en bit in på 600-talet. Men det var inte bara fönstergaller utav trä utan även mässingpräglade dörrar, blåa keramikplattor, pärlemor och mosaik utav färgad marmor. Enligt Andreas Augustin, känd författare till boken "The most famous hotels in the world" så var den stora matsalen här en exakt kopia utav en Kairo-moské.

År 1887 anlände de första gästerna med häst och vagn från Kairo och det vid en tidpunkt då den nya operan, som hade byggts till Suez-kanalens invigning 1869, annonserade ut 80 föreställningar den säsongen. Tanken var att Verdis opera "Aida" skulle uruppföras vid öppningen. Men den här operan hann aldrig bli klar i tid. Istället blev det Verdis "Rigoletto" som uppfördes ("Aida" fick premiär först den 24 December 1871).

Vad gäller Mena House så blev dess första hotellmanager österrikaren Baron Ernst Rodakowski. En nära vän till paret Locke-King, som lyckades med konststycket att få Mena House i kategorin "världens lyxigaste hotell". Trots det så misslyckades paret att göra hotellet till en ekonomisk framgång då de sällan eller aldrig krävde betalt av sina gäster. Ursprungligen så fanns det 80 rum med nära 3 meter upp till taket, ett stall med ridhästar för gästerna, golfbana, två tennisbanor, ett bibliotek, biljardrum och naturligtvis fanns här en fransk kock till den lyxiga restaurangen. Ville man bli fotograferad så hade naturligtvis hotellet sin egen fotograf, italienaren Fasani som hade sin studio på hotellet.

Några år senare byttes Rodakowski ut mot tysken G. A. Loedlick, som kom från Frankfurt. Bland det första han gjorde var att anställa den engelska läkaren Barry-Blacker, och därmed tog det första steget mot att skapa ett lyxigt spa nära pyramiderna som resulterade i att hotellet år 1890 invigde den första hotellswimmingpoolen i Egypten.Samma år kungjordes också att hotellet från och med nu skulle hålla öppet året runt

Kediven Tawfiq som ersatte Isma`il Pasha. Den ursprungliga ägaren till jaktstugan.

Mena House 1930-tal

Mena House i våra dagar från samma bildvinkel.

De två bilderna här ovan visar hur Mena House har förändrats. På bilden till vänster finns fortfarande den stora ingången mot Pyramid Road medan den på högra bilden har flyttats. På det ursprungliga Mena House hade alla rum utsikt mot pyramiderna. Under sent 1800-tal då rykte om Mena House som lyxhotell tog fart, började också alla berömda gäster som bott här att anlända, och en utav de första var skaparen utav Sherlock Homes, Sir Arthur Coonan Doyle, som tillsammans med sin hustru Louise, anlände hit för att stanna under säsongen 1894-1895. Hustrun hade blivit diagnostiserad med tuberkolos. Sin figurativa bokhjälte hade författaren låtit dö, men beslöt då han anlände till hotellet att återuppliva honom.

Sir Arthur Conan Doyle 1859-1930

Det var så här som illustratören Sidney Paget

tänkte sig Shelock Holmes 1904.

Det var mot slutet av 1800-talet som ryktet om Mena House började sprida sig bland i första hand den engelska överklassen. Shepheards Hotel, Continental-Savoy Hotel och en hel del andra högreståndshotell hade nu börjat dyka upp kring Azbakiyah som var dåtidens Kairos medelpunkt (se mer på sidan Azbakiyah Garden). Även dessa hotell drog till sig berömda personer och var till en viss del konkurrenter till Mena House.

Samma år, 1894, köpte baron Rodakowski aktier i hotellet från paret Locke-King. Men redan 1896 skedde stora förändringar då Emil Weckel och en viss Mr Schick köpte hotellet. Samtidigt med den nya berömmelsen började också hotellet utöka sin service med bland annat arabiska med fullblod som man kunde hyra. Ville man inte rida själv kunde man hyra häst och vagn med kusk. En kul sak var att hotellet hade också hade sitt eget mejeri som levererade mjölk dagligen från "medicinskt undersökta kor" som Andreas Augustin (Ösetrrikare och journalist. Författare till The Most Famous Hotel In The World) skriver.

Två år senare sålde baron Rodakowski sina aktier som följdes år 1904 av att Schick och Weckel sålde hotellet till George Nungovich egyptiska hotellimperium, där bland annat det kända Savoy, ursprungligen beläget vid Talaat Harb Square i Kairos centrum, The Anglaterre, Grand Continental, och sedemera Winter Palace i Luxor (tillsammans med Thomas Cook) ingick. Nungovich karriär är spännande då han började som väskbärare på Kairos järnvägsstation som ung och fattig, för att sluta som en förmögen man med eget hotellimperium.

Mena House omkring år 1926.

Nungovich förstod, då han sökte efter en ny verkställande direktör till sitt hotellimperium under ett besök i Schweiz, att han hittat rätt man för jobbet då han träffade August Wild. Efter en viss övertalning accepterade Wild ett generöst erbjudande. Det var också Wild som år 1909 arrangerade prinsen av Wales, sedemera Kung Georg V, och hans hustru Marys resa och uppehälle i Egypten. Naturligtvis bodde paret på Mena House och installerade sig i den lilla stuga, numera inbyggt i hotellet, som trakterade kejsarinnan Eugenie då hon besökte pyramiderna i samband med Suez-kanalens invigning (annars så bodde hon i ett nybyggt palats på ön Gezhira, som precis som många andra palats i staden, nu har förvandlats till femstjärniga lyxhotellet Mariott). Wild var unik, blev välkänd i hela Egypten och var den enda i ledningen av Nungovich hotellimperium som fick en titel från kediven.

Nungovich imperium ägde vid den här tiden de flesta av Egyptens ledande hotell och direktionen för imperiet såg ut som ett släktträd. Wild gifte sig med Nungovich syster Anna. Fred Herrling, manager över Mena House under några år på 1930-talet, var en svärson. Mannen som tog över efter Fred Herrling, Milo NIederhauser, var släkt med Rodakowski, hotellets första manager.

Mena House runt början av 1900-talet.

Under både första och andra världskriget blev Mena House rekvirerat av Australien för att användas som fältlasarett. Flera Hotell i staden rekvirerades utav det engelska samväldets medlemmar för att även användas som högkvarter, officersmässar och olika klubbar där representanter och tjänstemän kunde träffas under informella former. En utav de viktigare klubbarna var Turf Club som låg på nuvarande Adli Street inte långt ifrån Azbakiyah. Klubben finns inte kvar idag, utan istället ligger här en synagoga, Shar´ar Hashamayim. Bredvid den här synagogan låg Hotel d´Anglaterre, ett annat koloniakhotell. Huset finns kvar men hotellet är sedan många år stängt.

Hotellet fick överge sin regel om att inte tillåta husdjur eftersom australiensarna hade tagit med sig några kängerur från hemlandet

En tidig och ovanlig bild på paret Locke-King.

Första världskriget förde Winston Churchill till Mena House för första gången. Han blev väldigt förtjust i stället och blev en livslång gäst som gärna återvände hit. Efter kriget fick Churchill ge namn åt en av hotellets lyxiga sviter, Churchill Svit. Även en del roliga historier, sanna eller osanna, cirkulerar om vad som hänt på hotellet. En historia går ut på att en naken österrikisk ofiicer jagade en kvinna i hotellets korridorer under kriget. Till sitt försvar anförde officeren att enligt en österrikisk armélag, så kunde han somm officer använda vilken klädsel han ville till vilken sport han ville....

Efter första världskriget började välsituerade amerikaner och europeér att resa igen. De som tillhörde eliten skulle göra sin "grand tour" vilket innebar för Mena House att hotellet utvidgades med ytterligare 30 rum år 1920.

Två år senare, 1922, blev Fuad kung i Egypten, men ännu viktigare för turismen var att Howard Carter hittade Tuthankhamons grav i Konungarnas Dal efter många års letande.

Karta från 1900-talets början som visar hotellet i förhållande till Kairos läge. Strecket från Kairo och västerut är Pyramid Road. Än så länge finns det knappt någon bebyggelse längs vägen.

Man kunde tro att andra världskrigets utbrott skulle innebära hämsko på turister och gäster till hotellet. Men icke. Precis som på många andra ställen så "dansade folk på en vulkan". Mena House var nu så fashionabelt att hit kom alla som var något i Kairo och som ville se, eller synas. Kairos jetset kunde välja mellan flera nöjesställen. Precis före andra världskriget så var allt möjligt här. Pengar flödade från de nyrika och flera mondäna varuhus växte upp, främst kanske Tiring Department store eller Sednaoui alldeles intill. Dessa byggnader finns kvar men var under många år stängda. Nu har den senare dock blivit renoverad och har åter öppnat.

Om de förmögna hade sitt, så hade de brittiska imperiets marksoldater sina ställen. Inte bara sina klubbar och barer, utan mitt i det koloniala Kairos centrum, Azbakiyah, fanns den beryktade Wagh al-Birket (se websidan Azbakiyah-garden).

Men för att återgå till Mena House, så var detta hotell även ett vattenhål för Farouk, Egeyptens kung. Eftersom Pyramid Road var i det närmaste spikrak i 15km så kunde man ofta se kungen i sin röda sportbil susa fram här med sköna damer i sällskap

Möjligtvis var det i den här bilen som Farouk susade fram i på Pyramid Road. Detta är en Talbot Lago 1951 T26 Grand Sport.

När Farouk kom fram till Mena House beställde han ofta spagetti med tomatsås som han var väldigt förtjust i, och när han åt detta lär han alltid ha pratat italienska med servitören Bennini. Naturligtvis räknande han alltid med att slippa betala för sig och sitt sällskap, vilket kunde stå Mena House dyrt eftersom han aldrig kom ensam utan ofta hade stora sällskap med sig.

Medan egyptierna och europeèrna roade sig kungligt i Egypten, så föll Europa och andra delar av världen i ruiner. Mena House var ett perfekt ställe för spioner, oavsett vilken sida de arbetade för. Här kunde de plocka upp rykten och få information om motståndarna. Det viktigaste var naturligtvis om Rommels planer som redan erövrat Libyen och var på march mot el Alamein med sin armé, och det var nu som Mena House, för andra gången, fick förvandlas till ett sjuhus för sårade solader. Hur som helst, vi vet alla hur det slutade men som tack för sina insatser fickf fältmarsalk Montgomery en svit uppkallad efter sig på hotellet. Möbleringen i lyxsviten är imponerande. Möbleringen i sittrummet och dörrkarmen är från Huda Shaarawi (1879-1947) Egyptens första egentliga feminist, palats. Detta plus historiska fotografier av "Monty", så skapar inredningen en unik atmosfär.

Som tidigare nämnts, så kryllar historien om Mena House av berömda gäster. Politiker, musiker, skådespelare, playboys och så vidare. Men i November 1943 så träffades Chiang Kai Shek (1887-1975) som var en utav de mäktigaste kinesiska ledarna vid den här tiden, president Roosvelt och Winston Churchill här på Mena House för den så kallade Kairo-konferensen.

Det så kallade Kairo-föredraget var ett resultat av Kairo-konferensen som tog tag i och utvecklade de ideér som Atlantpakten kommit fram till och som innebar planering för efterkrigstiden. En radiokommuniké från Kairo sändes i radion i December 1943 om föredraget.

Politiskt så innebar det också för Japans del att deras ockupation av Kina måste avslutas och att de måste ge sig villkorslöst

Kairo-konferensen som hölls på Mena House i November1943. Fr v ser vi här Chiang Kaj-Shek, president Roosvelt och Winston Churchilll.

Mena House blev också ett högkvarter där de engelska och amerikanska stabscherna kunde mötas. Hotellet skyddades utav 500 luftvärnskanoner. Det gick till och med så långt att en observationspost placerades högst upp på Keops-pyramiden. I alla fall enligt legenden. År 1952 hade egyptierna fått nog utav både engelsmännen och den korrupta Farouk, De så kallade "Fria officerarna" genomförde en statskupp som tvingade Farouk i exil. Istället blev hans son Fouad kung, men bara för ett år eftersom kuppmakarna förklarade Egypten som en republik. Gamal Abder Nasser blev, efter en del inre stridigheter bland de fria officerarna, president. Han behöll denna post ända fram till sin död år 1970. Under den här perioden så förstatligades Mena House, precis som många andra företag. Och det är nu som hotellets svåra tid börjar. Förstatligandet innebar att inkompetenta personer, för det mesta vänner till Nasser, satt nu och bestämde över hotellets framtid. Detta visades med all tydlighet när hotellet började att förfalla på grund av den "svågerpolitik" som den nya regeringen bedrev.

För att göra saken värre bröt det ut en brand år 1964 i hotellets nattklubb. År 1971 så hade hotellet varit under statlig förmynderi en längre tid och befanns vara i ett bedrövligt tillstånd. Som tur var insåg indiern Rai Bahadur Mohan Singh Oberoi 1971, grundare av och ordförande för Oberoi Hotels & Resorts, indiens näst största hotellägare med närmare 40 hotell runt om i världenatt han år, att här fanns en framtid för hotellet. Efter mycket besvär och med tillstånd från president Sadat, tog så Oberoi-gruppen över hotellet.

Rai Bahadur gjorde så stora framsteg att han år 1979 utsågs till "Businessman of the Year" av Newsweek. Mena House blev även en pionjär när det gälde att anställa kvinnor. Några år senare, 1985, erhöll han en medalj, "Order of the Republic" för sina insatser inom den egyptiska turistnäringen. För närvarande drivs Oberoi-gruppen av hans son P.R.S. "Bikt" Oberoi.

Mellan åren 1972 till 1975 så renoverades Mena House med sin trädgård på ett smakfullt sätt som bevarade dess unika atmosfär och som kanske bidrog till att president Nixon åt lunch här 1974 under ett besök i Kairo. Hotellet öppnade officielt igen på juldagen 1975. Efter renoveringen så publicerades den första uttömmande historieboken om hotellet skriven utav Nina Nelson.

För sina fredsinsatser under och efter Oktoberkriget 1973, erhöll både President Sadat och president Carter nyckeln till hotellet i rent guld. Sadat behöll nog sin medan Carter, även om han mycket uppskattade gåvan, var tvungen att lämna tillbaka gåvan dagen efter. Detta för att en amerikansk president, vid den här tiden, inte fick ta emot gåvor värda mer än 30 dollar.

Namnskylten med hotellets öppningsårtal.

Under de förhandlingar som tog plats här på hotellet mellan Israel och Egypten 1979, så bodde Carter i Churchill-sviten och Sadat i Montgomery-sviten medan den israeliska premiärministern bodde i svit nr 908. Som vi alla vet så fick Sadat betala med sitt liv för dessa fredsförhandlingar. Ett sådant här ställe har naturligtvis utsatts för försök till bombattentat, som till exempel år 1979. Men tack vare en effektiv säkerhetsavdelning så hittades en väska med en bomb inuti och kunde oskadligöras.

Året före, 1978, byggde man ut hotellet med ytterligare en del som hade 200 nya rum. Mot slutet av 2007 och under 2008 genomgick hotellet en komplett renovering. Den nya delen öppnades år 2009 och fick namnet Mena Garden. Vid den här tiden stängdes den del av Mena House som utgjorde det historiska palatset för en renovering.1988.

Mot slutet av 1989 tog Oberoi över ett café beläget mitt i bazarerna och som har namnet efter den egyptiska Nobelpristagaren i litteratur Naugib

Mahfouz.

I April år 2000 så hölls här i Kairo, med Mena House som ett naturligt center, en konferens där världens ledande egyptologer deltog. Hotellet ordnade också en bankett framför sphinxen. Med pyramiderna på gångavstånd från hotellet så har det funnits turister som velat klättra upp till toppen utav Keops-pyramiden, trots att det sedan många år tillbaka är förbjudet. Men ingenting är omöjligt under dygnets mörka timmar. Många som har försökt att nå toppen har fallit och blivit ytterligare ett streck i statistiken. Men väl uppe så blir man lätt förvillad, trots den vackra soluppgången man kan bli bjuden på. Att klättra upp är lätt, även om det tar två timmar för den ovana. Det svåra är att klättra ner igen. En utav de mest skrämmande erfarenheter jag haft var då jag skulle klättra ner igen.... Min bestigning skedde i början av 1970-talet med hjälp utav en "vägvisare" som jag belönade rikligt. Men som sagt, reden då hade det varit förbjudet i många år att klättra upp på pyramiden.

Betydligt mer kända personer än jag har naturligtvis klättrat upp under den tid då det var okey. Några utav de mest kända var prinsen av Wales, som tillsamman med hertigen av Windsor år 1928 klättrade upp till toppen på Keops. Väl där tog de fram sin golfklubbor och slog iväg golfbollar.... Sedan klättrade de ner igen och tog sig en simtur i bassängen på Mena house.

Frank Sinatra, luois Armstrong, Travolta, Julio Iglesias, gloria Gay, Jane Fonda, våran egen kung Gustav V med drottning Sibylla, Roger More, Sir Peter Ustinov, Agatha Christie, Peggy Goggenheim, Charlie Chaplin är bara några utav alla kändisar som bott här. Balmain och Bulgari har haft modeshower här, shah av Iran Reza Palawi. Shahen var gift med prinsessan Fawzia som är dotter till Egyptens Fuad, Charlton Heston, Robert Taylor, Eleanor Parker, Aga Khan och slutligen den egyptiska gudinnan Um Khalthoum (som när hon höll sina radiokonserter fick hela arabvärlden att stanna med sin sånger) och som sagt mång, många fler kändisar som inte nämns här.